Strategisk portföljstrategi

Vem passar portföljen för?

Portföljen lämpar sig för kunder med olika investeringsmål med fokus på att maximera avkastningen givet en bestämd risknivå.

Sammanfattning - strategisk portföljstrategi

En strategisk portföljstrategi har som mål att ge en så hög avkastning som möjligt givet en fast tillgångsallokering eller målfördelning. Tillgångsallokering är förutbestämd och tar sin utgångspunkt i andelen aktier i varje portfölj.

BetterWealtha strategiska portföljer finns med 7 olika risknivåer. Varje risknivå har en bestämd tillgångsallokering med en andel aktier från 5% aktier till 95%. Förutom aktier investerar portföljerna i räntor, råvaror och alternativa investeringar.

BeterWealth inkluderar alternativa investeringar och råvaror i tillgångsallokeringen i syfte att få en bättre diversifiering.

Tillgångsallokering bestämmer hur stor andel av varje tillgångsslag i % som ska ingå i portföljen och är den viktigaste delen när en portfölj konstrueras. BetterWealths portföljer följer principerna för Modern Portfolio Theory (MPT) och optimering av “mean variance”. Detta innebär att risk och avkastning för varje tillgångsklass, samt korrelation mellan tillgångar uppskattas, och därefter beräknas en allokeringsmix som maximerar avkastning och risk.

Förutom dessa faktorer tar BetterWealth även hänsyn till max drawdown eller maximal förlust vid fastställande av portföljens allokering.

Bakgrund

Portföljallokering är en av de viktigaste och mest kritiska delarna inom portföljförvaltning, speciellt när det kommer till fördelning mellan olika tillgångsslag. Detta kan över tid vara ännu viktigare än själva valet av investeringarna. Det innebär att det ur ett långsiktigt avkastningsperspektiv är viktigare hur stor andel av portföljen som ska tilldelas ett speciellt tillgångsslag, såsom aktier, än vilka underliggande aktier som investeras i. Det innebär även att val av tillgångsslag blir en viktig komponent då dessa är en förutsättning för att bygga portföljer.

Val av tillgångsslag

Som tillgångsslag räknas oftast de klassiska tillgågsslagen såsom Aktier och Räntor. Aktier och Räntor brukar i sin tur delas in i underkategorier baserat på geografisk härkomst och investeringsinriktning. Exempel på dessa är aktier från utvecklade länder såsom USA eller Europa och räntebärande papper från länder, företag med låg eller hög kreditvärdighet. Tillgångsslag som inte passar i någon av de klassiska tillgångsslagen kallas alternativa tillgångsslag. Till alternativa tillgångsslag brukar investeringar i onoterade bolag, råvaror, fastigheter, ädelmetaller, konst och infrastrukturinvesteringar räknas. Investeringar i alternativa tillgångsslag i ett portföljperspektiv är ofta begränsade på grund av brist på historisk data, illikviditet och otillgänglighet. Dock så har nya fonder gjort dessa tillgångar mer likvida och tillgängliga.

De flesta traditionella portföljförvaltnignstjänsterna erbjuder portföljer där tillgångsslagen är begränsade till aktier och obligationer. Detta beror oftast på att tillgängligheten för alternativa tillgångsslag har varit begränsad. Men det beror även på att det krävs en betydligt större mängd data och mer avancerade beräkningar för att kunna konstruera portföljer som effektivt utnyttjar fördelarna med att investera i dessa tillgångsslag. Utöver själva konstruktionen av portföljen så ställer en bredare portfölj även större krav på den löpande förvaltningen när det kommer till re-balansering och re-optimering.

Alternativa investeringar och råvaror

Inom ramen för “mean variance”optimering är målet att skapa portföljer med en optimal fördelning som medför att portföljen ligger på något som kallas “den effektiva fronten” det innebär att det inte är möjligt utifrån tillgänglig val av tillgångsslag att skapa en portfölj som i teorin förväntas ger en högre avkastning till samma risk, vice versa ge samma förväntade avkastning till en lägre risk.

Genom att inkludera alternativa tillgångsslag kan den effektiva fronten utvidgas vilket innebär att det är möjligt att konstruera portföljer med bättre förväntad avkastning till samma risk än i portföljer utan de alternativa tillgångsslagen.

Investeringsfilosofi

Traditionella metoder för portföljkonstruktion följer principerna för optimering av “mean variance” inom ett ramverk som kallas Modern Portfolio Theory (MPT). Kort sagt innebär det att en förvaltare uppskattar en förväntad risk och avkastning för varje tillgångsklass, samt uppskattar korrelation mellan tillgångar. Baserat på dessa beräknas sedan en allokeringsmix som maximerar avkastningen (givet en förutbestämd risknivå) genom att minimera risken genom diversifiering baserat på dessa input.

BetterWealths metod har sitt ursprung i MPT, det vill säga med fokus på avkastning och diversifiering, men skiljer sig på ett par punkter. I stället för att endast optimera enbart på uppskattade estimat på förväntad avkastning och Risk/Korrelation så använder BetterWealth en målbaserad metod som även fokuserar på Maximal förlustrisk eller “maximum drawdown” vilket syftar till att begränsa portföljens maximala fall från topp till botten. BetterWealth har olika mål uppsatta till varje portfölj.

• Risknivå (Avkastningspotential)
• Diversifiering
• Max drawdown

Risknivå och Avkastningspotential

Avkastningspotentialen för en portfölj är direkt kopplad till risknivån och kan variera från konservativ till aggressiv. En konservativ mix tenderar att ta mindre risk med lägre potentiell avkastning, medan en aggressiv mix tar högre och nödvändiga risker för att producera högre potentiell avkastning. Investerare som är mer benägna att vara aggressiva måste vara villiga att acceptera mer risk i sina portföljer, i motsats till dem som är mer konservativa. Risknivån bestäms ofta utifrån andel aktier i portföljen, men kan även definieras utifrån andra riskmått såsom “Value at risk”, eller VaR.

För BetterWealths statiska portföljer är risknivå baserat på andel Aktier, nedan följer 3 olika portföljer med olika andel aktier och risknivå.

Diversifiering

Målet med diversifiering är att sprida riskerna i en portfölj med målet att minimera risken för att förlora en stor del av portföljens värde om en viss investering presterar dåligt. Formell och statistisk analys om fördelarna med diversifiering uppstod på 1950-talet med Harry Markowitz och vad som kallas Modern Portfolio Theory (MPT). [1]. Det har därefter blivit en grund för portföljförvaltning och ligger till grund för hur stora delar av världens investeringar investeras i dag. Den mest robusta och effektiva diversifieringen uppnås genom att kombinera olika lager av diversifiering. BetterWealth arbetar utifrån fyra lager.

Första lagret består av de övergripande tillgångsslagen där Betterwealth utgår från Aktier, Räntor, Alternativa investeringar och råvaror.

Det andra lagret består av en mer detaljerad diversifiering inom varje tillgångsslag med fokus på geografisk och landets utvecklingsnivå, utvecklade länder, tillväxtmarknader och så kallade frontier markets, vilket är en term för en typ av utvecklingslands som är mer utvecklad än de minst utvecklade länderna, men för liten, riskfylld eller illikvida för att generellt klassificeras som en till i. Uppdelningen ser liknande ut för aktier och räntor, men skiljer sig något för alternativa tillgångar och råvaror då de inte är lika beroende av landets utvecklingsstatus.

Det tredje lagret består av en mer detaljerad geografisk indelning. Indelning består av både regioner och enskilda länder. Indelningen är gjord med fokus på risk och vilka förutsättningar det finns att investera i en viss region.

Det fjärde lagret består av än mer detaljerad fördelning baserat på investeringsfokus för respektive investeringsslag och geografisk fördelning.

Maximal förlustrisk, Max drawdown

Max drawdown är ett mått som säger en portföljs risk på nedsidan definierat som hur stort fall i % en portfölj minskar i värde från toppen till botten. Genom att fokusera även på nedsidan vid portföljkonstruktion så får en mer robust portföljfördelning som har en större chans att motstå stora marknadssvängningar.

Strategisk tillgångsmix - och portföljoptimering

Portföljoptimering och är den mest centrala funktionen hos BetterWealth. Genom att kombinera väletablerad teori för portföljkonstruktion med ny teknologi inom systematisk investering har BetterWealth utvecklat en optimeringsprocess som är både robust och effektiv.

Marowitz [1] erhöll nobelpriset i ekonomi 1990 efter det att han introducerat modern portföljteori (MPT) som bygger på fördelarna med diversifiering. Problemet med Markowitz s.k. mean variance portföljer är att de bygger på historisk data och endast är optimala ur ett historiskt perspektiv. Problemet ligger inte i att modellen är dålig utan snarare i problematiken med att estimera framtida avkastning [2]. Däremot har det visat sig att risk i större utsträckning går att uppskatta på ett bättre sätt [4].

BetterWealth portföljoptimering har en grund i MPT från Markowitz kombinerat med ny forskning från Mulvey och Liu vid Princeton-universitetet. Genom att fokusera på att förutspå risk framför avkastning kan BetterWealth adressera problemen med modern portföljteori.

Likt Mulvey och Lui använder BetterWealth Monte Carlo-simuleringar för att simulera utfall (Mutliregime Simulations) för olika portföljer. Detta ger en omfattande överblick av potentiella risker och genom att optimera med mål att minimera förluster (drawdowns) erhålls en optimal portföljallokering mellan olika tillgångar. Den optimala allokeringen ger större riskspridning i marknadskrascher [5] vilket är särskilt viktigt eftersom korrelationen mellan olika tillgångar då tenderar att öka [7] vilket i sin tur gör att riskspridningen inte fungerar. Likt Mulvey och Lui [5] använder BetterWealth maskininlärning för att göra regimeklassificiering.

BetterWealth involverar tusentals Monte Carlo-simuleringar, så kallade backtester, känslighetsanalyser och “händelsestudier” som bygger på BetterWealths portföljmodelleringsverktyg.

Estimering av portföljrisk

Att beräkna portföljrisk kan göras på många olika sätt. Markowitz förespråkade ett tillvägagångssätt där man använder historisk data för att estimera en varians-kovariansmatrisen för portföljens tillgångar. Likt Markowitz använder BetterWealth en icke-parametrisk representation av varians-kovariansmatrisen för att estimera portföljrisk.

Beräkningen kan beskrivas i fyra steg.

1) Likt Mulvey och Lui [5] använder BetterWealth maskininlärning (klustermetoder) för att göra en klassificering av nuvarande och historiska marknadsfaser. Nämligen, varje tidsperiod sedan början av 2000 klassificeras enligt en av tre olika marknadsfaser: stressad, osäker eller lugn marknadsfas.

2) Genom att samla historiska avkastningsdata från varje marknadsfas estimeras en varians-kovariansmatris som representerar risk och korrelation i den rådande marknadsfasen. Dessutom beräknas en varians-kovariansmatris oberoende av den nuvarande marknadsfasen som representerar risk och korrelation för de senaste 252 dagarna.

3) Likt [10] sker en matristransformation för att kombinera de båda varians-kovariansmatriserna som beräknats i 2).

4) Portföljrisken bestäms genom en matrismultiplikation av portföljvikter och den transformerade varians-kovariansmatris från 3).

Genom att repitera denna process säkerställs att portföljrisken förblir i linje med målrisken.

Löpande övervakning

En portfölj som kombinerar olika tillgångsslag med mål att maximera avkastningen och minimera risken kommer inte förbli optimal över tid. Det finns flera anledningar till detta:

• Marknadsrörelser gör att kundens portfölj avviker från den initiala allokeringen. Detta innebär att andelen aktier blir högre eller lägre än den eftersträvade.
• Korrelationer mellan tillgångar och tillgångsslag är inte konstant över tiden vilket innebär att den förväntade risken och maximala nedsidan överstiger en optimal nivå
• Nya fonder tillkommer på marknaden, som antingen har en mer fördelaktig riskspridning, eller lägre prisnivå

För att bibehålla en effektiv förvaltning och en risknivå över tid så krävs kontinuerlig övervakning och vid behov justering av portföljens innehav.

Övervakning har två syften. Den första är att dagligen kontrollera så att portföljen inte avviker från dess strategiska allokering, eller att portföljens fördelning av någon anledning skulle ha hamnat fel eller behöver justeras till nya marknadsförhållanden. Denna process består av re-balansering och re-optimering.

Den andra är att övervaka fondvalen för att se om det finns fonder med bättre egenskaper, eller till en lägre avgift.

Re-Balansering

Re-balansering innebär att en portföljs fördelning mellan olika tillgångsslag återställs till dess ursprungliga fördelning, om denna har ändrat sig. Ett exempel är en portfölj som har som utgångspunkt lika fördelning mellan aktier och räntor. Om marknadsförändringar gör att aktier stiger mer i värde än räntor kommer fördelningen mellan tillgångsslagen ändra sig. Den nya andelen aktier kan ha “driftat” från 50% i sitt ursprungsläge till 55% efter en kraftig uppgång i värdet. För att återställa portföljens fördelning till ursprungsläget så måste andelen aktier minskas och räntedelen ökas för att återställa en lika fördelning. Detta kallas re-balansering.

Re-Optimering

BetterWealth har en daglig process för att uppdatera data för samtliga tillgångar. Det innebär att förväntad avkastning och risk uppdateras och på så sätt kan en ny optimal mix för varje portfölj beräknas. Med jämna mellanrum, men minst årligen kontrolleras de optimalt beräknade portföljerna mot de faktiska, som i sin tur justeras vid behov. Vid perioder av hög marknadsvolatilitet så kontrolleras portföljerna mer frekvent.

Home bias

Home bias är ett uttryck som syftar på att en oproportionerligt stor andel av portföljen allokeras mot ens hemmamarknad. Syftet är delvis för att få en portfölj som i större utsträckning följer en hemmamarknad, och dels för att minska valutarisk, och få en större andel avkastning i den egna valutan.

BetterWealth har som utgångspunkt inte någon Home bias eftersom det inte är en långsiktigt ej-optimal lösning. I portföljer på den lägre delen av riskskalan utgörs dock en större andel av portföljen av lokala aktier och räntor för att minska valutarisken.

Valuta-hedging

Valutahedging syftar till att skydda mot valutarisk, även om tillgångar investeras i länder i en annan valuta. Genom att betala en avgift kan valutarisken elimineras.

Valutarisk är en naturlig del av investering och ingår i BetterWealths investeringsmodell. Över tid så är valutaskydd mer kostsamt än vad det bidrar till att generera en högre avkastning. Under perioder kan valutaskydd vara fördelaktigt, men i det långa loppet är det en kostnad.

BetterWealth använder som utgångspunkt inte valutaskydd i sina portföljer.

Summering

BetterWealth kombinerar robusta forskningsresultat med en smart automatiserad investeringsplattform. Detta innebär att vi kan erbjuda en kraftfull förvaltning som maximerar våra kunders avkastning givet kundens risktolerans. En löpande förvaltningsprocess säkerställer att portföljerna bibehåller en optimal allokeringsmix över tid och att investeringarna sker i fonder med goda egenskaper och med låga avgifter.

Referenser

[1] Markowitz - Portfolio Selection. Journal of Finance. 1952.

[2] Samuelson - Proof That Properly Anticipated Prices Fluctuate Randomly. Industrial Management Review. 1965

[3] DeMiguel, Garlappi, Uppal - Optimal versus Naive Diversification: How Inefficient Is the 1/N Portfolio Strategy?. The Review of Financial Studies. 2009

[4] Engle – Risk and volatility: econometric models and financial practice. The American Economic Review. 2003

[5] Mulvey, Liu - Identifying Economic Regimes: Reducing Downside Risks for University Endowments and Foundations. The Journal of Portfolio Management. 2016

[6] Bogle, Swensen - Common Sense on Mutual Funds, Updated 10th Anniversary Edition. 2009

[7] Haas, Mittnik - Portfolio selection with common correlation mixture models. Risk Assessment: Decisions in Banking in Finance. 2009

[8] Jaconetti, Kinniry, Zilbering – Best practices for portfolio rebalancing. Vanguard Research. 2010

[9] Moreira, Muir – Volatility‐Managed Portfolios. The Journal of Finance. April 2017

[10] Ledoit, Wolf – Honey, I Shrunk the Sample Covariance Matrix. The Journal of Portfolio Management Summer. 2004

Riskinformation

Investering i värdepapper innebär alltid en risk. En investering kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Tidigare avkastning är ingen garanti för avkastning i framtiden.